Snacka om att detta är det bästa hockeyåret någonsin, om vi då bortser från FBK-fiaskot. Natten till idag rodde Anaheim hem sin fjärde seger i femte finalmatchen. 4-1 i matcher mot Ottawa och slutresultatet 6-2 avgjorde allt - Ankorna vann Stanley Cup för första gången på fjorton år och en final har sällan sett så enkel ut i mina ögon. Lagkaptenen Scott Niedermayer var förste man att lyfta bucklan i Honda Center och som förväntat fick han även välkomna Conn Smythe Trophy:n (pris för slutspelets mest värdefulla spelare). Och Jiggy, Jiggy, Jiggy - Ankornas storspelande målvakt, Jean-Sebastien Giguere, satan i gatan vad bra han har blivit! Våran egen Samuel Påhlsson gick från att leda NHL:s bästa checking-lina till lagets målkung, stal showen som sades vara menad till Daniel Alfredsson, hetare namn får man leta efter i dagsläget. En sjujäkla laginsats på varje punkt och jag tror att alla håller med mig på en synpunkt - ingen förtjänar bucklan mer än Teemu "The Finnish Flash" Selänne.

Jag har hållit på Anaheim så långt tillbaka som jag kan minnas och är själaglad över att det gick vägen. Detta är tillika ett bevis på att det går att göra det omöjliga möjligt. Så kom ihåg - inget är skrivet i sten.

"Deep down in your heart you know you are a champion and you can win it someday"
- Todd Marchant

Anaheim Ducks, mästare 2007