Allsvenskan
Leksands IF - Borås HC
11-3 (2-1, 5-1, 4-1)

Given förlust - javisst! Men en tvåsiffrig sådan? Nej, då är det bara pinsamt.

Det är frustrerande att kolla på när man tappar pucken om och om igen, försummar markeringarna, blåser bort försvarsspelet, drar på sig för många utvisningar och går under isen. Varför står man inte upp och kämpar i 60 minuter? Är det någon grundregel som man bokstavligen måste banka in i skallen på spelarna? I detta nu är BHC så fruktansvärt långt i från fjolårets klass.

Motståndarna är bättre än förra säsongen - och Borås påstås vara ett bättre lag än i fjol. Ren bullshit eller inte, det återstår att se. Mig har man ännu inte övertygat. Dock är det fel att säga att andra året alltid är svårare. Det blir vad man gör det till. Men det är klart som f-n att det blir svårt om man inte visar någon kämpaglöd eller vilja överhuvudtaget.

Men wow, när föll man senast tvåsiffrigt i en serielunk? Det är sjukt länge sedan. På Allringers målvaktstid med Åhman som reserv om jag inte misstar mig. Hösten -02?

Kvällens torsk ger givetvis upphov till flashbacks från fjolårets tuffa säsongsstart. Tre raka förluster då - tre raka förluster nu. Det kan omöjligen bli förlust på söndag också.

Hjärtat håller med hjärnan när den säger att ytterligare en förlust vankas ikväll mot Leksand.
Dock kan man ju gärna undvika att apa efter Trojas stil och släppa in tvåsiffrigt.

TV4 Sport sänder matchen från 19:15.

Kom ihåg; varje förlust är en match närmare vinst!

Vissa förändringar kommer aldrig att klassificeras som bra utifrån en supporters perspektiv. Personligen har jag aldrig förstått tjusningen med att sitta ner. De enda gångerna jag kan tänka mig att befinna mig på sittplats är när det är så smockfullt att syret stryps, eller om båda benen är brutna. Fast det var ju inte det jag skulle diskutera...

Vad tycker vi om den nya sittplatssektionen då? Den splittrar helt klart upp alla kvarvarande ståplatssupportrar på var sin sida. Jag kan ju tycka att det kändes lite märkligt - och hela outsider-känslan ska vi inte prata om.

Man hade dock fri sikt - i alla fall där jag stod (så nära mitten som möjligt, givetvis). Lite väl långt ifrån rinken, så några fler närbilder med kameran från läktaren blir ju inte att räkna med hädanefter.

Så ja, ståplats är fortfarande okej synmässigt på vissa ställen om man inte är alltför kräsen. Man kan ju också se det som såhär; bättre att stå i hörnet än bakom ett mål.

Allsvenskan
Borås HC - IF Malmö Redhawks
1-6 (0-1, 1-2, 0-3)

Höll nästan på att glömma att kommentera matchen idag. Pinsamt är bara förnamnet. Bäst att glo på tonvis av gamla matcher hela nästa vecka, så man får upp ångan och suget för att skriva igen. För såhär kan vi inte ha ha det!

***

Det vart ingen fångst idag - precis som väntat. Malmö hade flyt med målen samtidigt som Henrik Karlsson i kassen var ruggigt stabil. De förvaltade sina powerplay mycket bättre än Borås, och jag vet inte i hur många säsonger jag har påpekat att spelet i PP måste bli bättre. Dock hade man flertalet målchanser för att komma ikapp Rödhökarna - men som bekant är det bara målen som räknas. Skotten vinner man med 31-23.

Bäst på banan: David Ullström och Mattias Remstam.

Övrigt: Hur är det med hockeyintresset i Borås, egentligen?

- Bara om de kan fånga dem.

Beviset får vi skönja i eftermiddag.

Bryr mig föga om det blir förlust idag. Det essentiella i denna match är hårt arbete från början till slut - dvs. i 60 minuter och inte i 20, 35 eller 49 minuter. Slappar gör vi på fritiden.

Allsvenskan
Almtuna IS - Borås HC
2-1 (1-1, 0-0, 1-0)

Det var som att sitta där på läktaren - blind och förvirrad - med en ganska lågröstad wannabe-kommentator jämte sig som efter halva matchen ställer sig upp och skriker något så fruktansvärt högt. Var jag inte döv innan matchen så är jag garanterat det nu. (Snackar om webbradion om ni inte förstår).

Hur som helst...

Det kanske betyder tur att förlora premiärmatchen? Ni såg ju hur det gick förra säsongen. Galet optimistisk och inga sågningar ikväll så långt ögat kan nå - jag vet. Hoppas någon förlåter mig.

Om lite mindre än 3,5 timme släpper Andreas Eriksson pucken mot isen i Gränbyhallen. Försäsongen är ett avslutat kapitel, vi vänder blad och blickar mot en hockeysäsong fylld av matcher som verkligen betyder något. För en hockeyfanatiker betyder det att vardagen äntligen återgår till det normala. Man överger allt och alla, klär sig i den största matchtröjan man kan hitta (eller rödaste halsduk), fyller käften med Vicks Blue och inser att plånboken kommer få minst lika många hål denna säsongen med.

I nuläget vill jag inte kalla mig hockeyfanatiker. Intresset för hockey har varit chockande lågt. Somliga tror jag är sjuk medan hockeyhatarna anser att jag har blivit frälst och friskförklarad. Det är så illa att jag inte ens kommer vara på plats när Borås möter Almtuna i seriepremiären. Så JA, något är uppenbarligen åt helvete... Ska in på reparation omgående. Svackan är med största sannolikhet bara tillfällig.

Det mesta som jag har sett av BHC på försäsongen vill jag gärna stryka - då jag inte tycker att det är speciellt relevant längre. Dock vill jag hissa ynglingarna - framförallt David Ullström, Niklas Lasu och Simon Hjalmarsson. Kan talanger knocka omkull någon så ligger jag redan på marken. Rahm ser bra ut längst bak, och Dennis Karlsson från Ulricehamn känns som en god andrakeeper hittills. Och jag fick min transatlantiska back till slut! Matt Waddell kommer bli nyttig.

Återstår gör premiärmatchen...
Vad ska man säga? Statistiskt sett har man ännu inte förlorat mot Almtuna.
Vore väl onödigt att förstöra den trenden?