Igår fick vi reda på att Janne Immonen kliver tillbaka i båset igen. Tack och lov, säger jag! Förstår inte riktigt vad man tänkte när man satte in Vesslan och "bekant"-Benker, som inte visste ett skit om spelet och ja ungefär hela rubbet i princip, om man får uttrycka det så. I matchen mot Huddinge i söndags blev jag riktigt orolig. Trots att inga ändringar i laget hade skett, så såg jag stora förändringar från läktaren. Alla som har sagt att Ljusteräng-incidenten inte påverkat laget har helt fel. Sådant sker omedvetet, vare sig man vill det eller inte. Vem var det som påstod att laget eller "Vi" fortfarande har 100% fokus? Så, Håkan... kan du verkligen uppriktigt säga att laget hade hundraprocentigt fokus under matchen? Knappast!

Ska jag vara ärlig så kände jag inte igen mitt lag överhuvudtaget. Förut var det BHC med Ljusteräng inkluderad i laget, ett förstklassig lag som kämpar för en allsvensk plats. I söndags såg jag ett lag som föreställde BHC med män i svarta jackor bakom, mer än så såg jag inte. Det fanns ingen känsla där alls och det syntes tydligt i spelet. Tryggheten som jag tidigare kände hade vinden tagit med stormfart. Något hade satt krokben för oss. Jag hoppade av lycka när jag fick reda på att Immonen kommer tillbaka. Det ser helt plötsligt ljust ut igen, vilket betyder mycket. Inget illa menat mot Vesslan, men jag är övertygad om att han kan behöva hjälp med coachningen.

Och allt detta kunde ske tack vare spelarna, eller ledningen? Att man orkar hålla på att bolla fram och tillbaka sådär, man blir riktigt trött i huvudet. Det känns som om ledningen vill ta på sig all cred för att se det som en kompensation gentemot oss. Om det är sant eller inte struntar jag fullständigt i just nu.

Trodde aldrig att jag skulle säga det här med tanke på att jag aldrig varit ett stort fan av Immonen tidigare. Räddaren i nöden kanske är rätt att säga, och jag älskar tamejfan dig i detta läge!
Välkommen tillbaka!