Matchstart 19:00



Känslor inför morgondagen:

Efter söndagens fiasko mot Huddinge, minuten efter matchens slut, stirrade jag med tom blick på resultatet och funderade varför Swehockey ville jävlas med mig. Men jag hade ju hört rapporterna som bekräftade att matchen var mycket erbarmlig och en total besvikelse - ljusår ifrån de egentliga normerna. Snabbt vände jag mig om och sneglade bittert på min tabell där en röd ring från en markeringspenna omsluter laget i mitt hjärta - och vänster om bokstäverna kan man avläsa en snitsig sjua. Min första tanke var; "vem försöker jag lura?". Kvällen var förstörd och man sjönk in i nattens timmar med en taskig känsla inombords.

Inställningen dagen efter var dock - mot all förmodan - mycket positiv. Rycker tag i BT:s sportdel, bläddrar som vanligt förbi alla fotbollsartiklar, skumläser F1-notisen och övergår sedan till artikeln om Huddingematchen. Möts av meningar som skriker "chock", "viljelöst" och "sämsta insatsen någonsin". Väljer att inte reflektera vidare över insatsen av resonabla skäl. Gunnar Persson nämner att ett snack laget emellan skall tas - och hoppet tänds. Om det är någon som kan få fart på spelare, så är det den mannen.

Imorses möttes man av trevlig läsning om krissamtalet som inträffade dagen innan. Hörde mig för, och jodå, något slog runt och inställningen är nu helt annorlunda. Det rycker i hockeynerverna redan nu och jag är otroligt spänd inför matchen mot Västerås imorgon. Känns lite som en ny hemmapremiär med ett revanschaktigt stuk över sig. Västerås är ett bra lag, men efter igår är jag ganska säker på att våra rödklädda lirare kommer kämpa som djur - som lystna lejon - på isen imorgon. I och med det tror jag sannerligen att en poängskörd inte är omöjlig längre.

Sneglar på tabellen igen och inser att siffran sju faktiskt är fullt realistiskt.