"Turer till utvisningsbåset går var tredje minut, glöm ej hjälm och klubba för personbevis"
Rubriken må vara ironisk men faktum är att den speglar verkligheten ganska bra. Flera ögon har granskat och analyserat flertalet situationer, försökt se en gnutta ljus i det dunkla, försökt komma på varför det inte går... Anledningen står där och trampar utanför dörren, men ingen verkar vilja öppna och möta den bittra men ack så kloka sanningen; att matcher, det vinner man minsann inte i utvisningsbåset!
Seriematcherna har nyss dragit igång, men det är ändå inte för tidigt för det kritiska ögat att vakna till liv och checka läget på isen. Som supporter känner jag en oerhörd frustration när man gång på gång drar på sig onödiga utvisningar. Meningar i stil med "vi måste ta färre utvisningar" känns som menlöst snack utan något som helst handlande, eftersom det inte verkar bli några bättringar på den fronten. Är det verkligen värt att sitta två minuter på botbänken bara för att man var tvungen att trycka till motspelaren ordentligt, och kanske kosta på sig ett baklängesmål? Och hinner man inte med en motspelare så dra för tusan inte fram klubban för att åka släde bakom - låt denne skrinna vidare bara. För att motverka att hamna "way behind" så jobba mer på explosiviteten på träningarna istället - allt går bara man vill.
Sedan var det det här med slagsmål, kastning av handskarna, aggressiva knuffningar och de fula munfighterna. Det sistnämnda handlar oftast om provoceringar och är många gånger lätt att ignorera. Det fysiska verkar dock inte lika lätt att ignorera. Kommer en motspelare och knuffar eller slår till så visst banne mig skall man ge tillbaka. Eller? Svaret är nej, oavsett hur mycket publiken än hejar på en eller hur mycket man än själv vill ge igen. Att man inte ger tillbaka är inte ett tecken på feghet - det är ett tecken på ett starkt psyke! Fredrik Enhörning brukar vara ett praktexemplar på detta som bara flinar åt situationerna. Det gäller alltså, kort och gott, att lägga band på sig och inte falla för trycket.
Så vad säger ni grabbar? Mindre folk i utvisningsbåset och fler mål framåt än bakåt?
Där slog du nog majoriteten av alla hockeyskribenter i konsten att såga och peppa samtidigt. Är ganska säker på att det du skriver uppskattas till hundra av både spelare och andra läsare. Trots att jag är v-åsare kan jag hämta mycket inspiration härifrån. Fortsätt med det du gör!
Jag kan förstå Hammarbys frustration efter 0-3 i första perioden - tre raka förluster och en fjärde på väg. Dessutom ett konkurshot hängande över klubben. I det läget kan frustrationen ta över. Särskilt på unga, oerfarna spelare. Desto bättre då att domare Persson var tydlig och konsekvent i sitt agerande och inte tvekade att ta tuffa beslut.
I ärlighetens namn tycker jag att även Borås HC har skäl att ta till sig budskapet i din text. Efter att ha sett de fyra inledande matcherna konstaterar jag att vi är alldeles för odisciplinerade. Vi tar mängder av "onödiga" (läs rent personliga uppgörelser som inte handlar om att förhindra målchans) utvisningar. Och i de boxplay som obönhörligen blir konsekvensen så släpper vi in mängder av mål. Disciplinen är en inställnings och ledarfråga för Persson att ta tag i. Boxplaysspelet behöver utvecklas enormt om vi ska hävda oss mot bättre lag än Hammarby.
Daniel: Hehe, texten var menad till BHC då den skrevs två dagar innan matchen mot Hammarby ;) Men annars håller jag med i det du säger på alla punkter!
Okej. Trodde din text var skriven som en reflektion efter matchen igår. I alla fall passade den in perfekt på mötet Borås HC - Hammarby. :)
