Division 1E Vår
Ulricehamns IF - IFK Munkfors
1-4 (0-3, 1-1, 0-0)

Hur kunde jag någonsin tro att denna match skulle vara någorlunda kul att se? Jag skojar inte när jag säger att jag ville dra hemåt efter tio minuter i första perioden. Jag stannade dock kvar och fick åtta minuter senare beskåda matchens allra helfestliga händelse. Munkfors tredje strut fick Dennis Karlsson i UIF-kassen att explodera, och upp for en aggressivt svingande klubba, herr Erlén tryckte munnen mot visselpipan och Karlsson fick skrinna i väg till omklädningsrummet för en tidig dusch.

Annars var matchen fruktansvärt tråkig och just ikväll kändes inte Ulricehamn som ett lag som platsar i ettan. Backarna vågade inte smälla på, markeringarna försummades onödigt mycket och spelarna såg många gånger ut som rena statister. Det förvånar mig att man inte kämpade tusen ggr mer, med tanke på att man egentligen var tvungna att vinna idag. Nog var Munkfors bättre, men inte så bra.

Några bekanta namn som har synts i BHC fanns med på isen som studerades noga; David Sallander, Karl Hjelmgren, Linus Lindgren, Daniel Parkhagen och Daniel Elofsson. Dessvärre var det ingen som imponerade överhuvudtaget.

Björn Gustafsson har ju lånats ut till UIF nu istället för Kungälv. Han kanske kan visa hur en back ska spela...