Om lite mindre än 3,5 timme släpper Andreas Eriksson pucken mot isen i Gränbyhallen. Försäsongen är ett avslutat kapitel, vi vänder blad och blickar mot en hockeysäsong fylld av matcher som verkligen betyder något. För en hockeyfanatiker betyder det att vardagen äntligen återgår till det normala. Man överger allt och alla, klär sig i den största matchtröjan man kan hitta (eller rödaste halsduk), fyller käften med Vicks Blue och inser att plånboken kommer få minst lika många hål denna säsongen med.

I nuläget vill jag inte kalla mig hockeyfanatiker. Intresset för hockey har varit chockande lågt. Somliga tror jag är sjuk medan hockeyhatarna anser att jag har blivit frälst och friskförklarad. Det är så illa att jag inte ens kommer vara på plats när Borås möter Almtuna i seriepremiären. Så JA, något är uppenbarligen åt helvete... Ska in på reparation omgående. Svackan är med största sannolikhet bara tillfällig.

Det mesta som jag har sett av BHC på försäsongen vill jag gärna stryka - då jag inte tycker att det är speciellt relevant längre. Dock vill jag hissa ynglingarna - framförallt David Ullström, Niklas Lasu och Simon Hjalmarsson. Kan talanger knocka omkull någon så ligger jag redan på marken. Rahm ser bra ut längst bak, och Dennis Karlsson från Ulricehamn känns som en god andrakeeper hittills. Och jag fick min transatlantiska back till slut! Matt Waddell kommer bli nyttig.

Återstår gör premiärmatchen...
Vad ska man säga? Statistiskt sett har man ännu inte förlorat mot Almtuna.
Vore väl onödigt att förstöra den trenden?