Jag har svårt att se att Gunnar Persson kommer vilja coacha laget nästa säsong, när det ser ut som det gör.
Det blir på lång sikt tröttsamt. 
Då refererar jag inte bara till gårdagens match utan det är något som har legat som en dimma till och från över hela säsongen. Ett visst mått lojhet, delvis dålig inställning och kass attityd etc.
Spelarnas inställning till matcherna är inget hemligstämplat material som bara vissa vet om - det ligger där vidöppet på isen för vem som helst att se.
Det är heller ingen hemlighet att många spelare har underpresterat kraftigt denna säsong.
De spelare med fel attityd ska givetvis bänkas, anser jag. Jag ser hellre en drös juniorer på isen som jag vet vill detta och kommer kämpa till sista svettdroppen - än rutinerade spelare som tänker promenera igenom allsvenskan och hoppas på det bästa.

I matchen mot Mora såg jag kanske för första gången ett lag som verkligen hade bestämt sig för att vinna. Spelare höjde sig, drog åt samma håll och det arbetades nitiskt nonstop. 60 minuter med kämpaglöd och en otrolig målmedvetenhet.
Det var en lättnad att se att allt det där faktiskt existerar. Samtidigt kan jag personligen känna enorm irritation över att laget inte har presterat på den nivån tidigare. Men återigen var det en skön bekräftelse. Vikten av rätt inställning ska aldrig underskattas.
Kolla exempelvis på Mikael Hultqvist och Carl Klingberg - de ger allt i varenda jävla byte. Det om något är imponerande och framför allt inspirerande. Det är underbart att se spelare som aldrig viker ner sig.

Nu får man se till att rycka upp sig på allvar och kämpa med stort hjärta de resterande matcherna. Varenda poäng är guld värd i detta läge - och Mariestad ska knappast få några på måndag.

Det är oförlåtligt om nästa säsong spelas någon annanstans.