Allsvenskan
Borås HC - Växjö Lakers
4-5 (2-1, 2-3, 0-1)

Tredje raka uddamålsförlusten igår kväll mot Lakers känns försmädligt.

Borås spelade bra och jag trodde för ett tag att man faktiskt skulle ta hem matchen, bryta förlorarsviten mot smålänningarna och utöka avståndet till det negativa kvalet. De tidiga baklängesmålen var ju trots allt historia, chanserna framför mål var många, botbänken gapade tomt och målskyttarna avslöjade sig, men som vanligt måste man krångla till det.
Helt plötsligt blurrar man till positionerna, dribblar för mycket i egen zon, försvaret snubblar i mittzon, ingen vill gå på kroppen för att vinna tillbaka pucken (STORT misstag för övrigt) och sedan lyckas man dra på sig två totalt stupida utvisningar för puck out.
Sådana lägen har man aldrig råd att ge bort till etablerade topplag - så mål nummer fem kom inte som en överraskning. Det var som att skratta oss rätt upp i ansiktet när fem minuter återstod av tredje perioden. Inte okej.

Nu vill jag inte understryka någon syndabock av den orsaken att misstagen grundade sig långt innan femtonde minuten i tredje. Dock skulle man ha plockat minst en poäng - det hade varit mer rättvist. Växjö vinner matchen för att de har mer rutin och kyla, samt för att de spelade smart och utnyttjade BHC:s misstag. Det var helt enkelt ett kontringslag vi såg igår.

Bäst på isen: Helt klart Henrik Eriksson, och någon som aldrig slutar växa i mina ögon är Mats Hansson. Fruktansvärt bra.