Träningsmatcherna var i full sjå i augusti och september månad där första lag ut var Örebro Vipers. Jag var nog inte den enda som hade stora förhoppningar och var full av förväntan. Jag menar, namnet Brunnström fick folk att nästan vrida nacken av sig, men bara nästan. Matchen lagen emellan var dock ganska så jämbördig precis som siffrorna 0-0 antydde. Fler matcher följde och sammanlagt uppmättes två vinster, tre oavgjorda och fem förluster. I detta skedet gick inte tankarna åt det positiva hållet då ingen övertygade mig. Men jag höll ändå i bakhuvudet att alla spelare inte hade anpassat sig till spelet än. Per Ljusteräng coachade laget denna säsongen igen, vilket kändes riktigt tryggt. Vi visste alla vad den mannen gick för...

Klassen bättre än rivalerna
Seriepremiären vankades med stormsteg. Premiärmatchen mot Motala AIF gick strålande och trots att vi vann överlägset så måste Rickard Nilsson i Motalamålet få en eloge, då han gjorde riktiga idioträddningar många gånger. Just i den här matchen upptäckte vi Fabian Brunnströms fantastiska dominans i spelet - som tidigare varit ganska trevande. Kollar man tillbaka på mina första referat så hittar man en viss besvikelse hos mig över att Martin Spångberg inte fick vakta kassen i de första matcherna. I Skövdematchen höjde vi även på ögonbrynen när vi fick se blivande väggen i form av Magnus Åkerlund - och att han var vänsterhänt gjorde mig gladlynt. Elva segrar hann vi uppnå innan det tog stopp i seriefinalen mot Skövde.

När halva serielunken var avklarad hade Borås vunnit sexton matcher och torskat i två. I toppen av poängligan hittade vi Fabian Brunnström och Fredrik Orrsten. Tätt efter följde även Jari-Pekka Pajula och Jonas Nilsson. Martin Spångberg hittade vi mellan stolparna igen och han gjorde en kanonmatch i seriefinalen mot Skövde där resultatet blev 3-3. Pär Åkerström matchades allt mer när det började dra ihop sig och han fick nolla Grums på hemmaplan. I samma match gjorde även junioren Calle Ericsson debut för A-laget, och gjorde en helt klart godkänd insats. År 2006 lider mot sitt slut och värt att notera är att Alexander Täng har äntrat poängligans tio främsta poänggörare. En träningsmatch mot IF Troja/Ljungby dök upp på schemat och vinsten med 3-1 var övertygande. Jag har nu ändrat min inställning till laget helt - alla spelare har övertygat mig.

Den fjärde januari spelades Enkronan och hela 2758 personer letade sig till hallen för att se matchen mot Kungälv - som för övrigt var både en lyckad match och ett evenemang i sig. När Mikael Hultqvist dundrade in i sargen och skadade handleden mot Tranås befarade vi det värsta, men vi kunde till slut konstatera att han skulle komma i form igen till kvalet. Gustav Gräsberg värvades som förstärkning från krisdrabbade Jonstorp Tigers, som sedan visade sig vara ett riktigt kap i spelväg. Februari närmade sig och dilemmat hette förstärkning till kvalet. Klubben hade dock två amerikanare på kroken men båda drog sig ur i sista sekunden. Den andra februari säkrades seriesegern mot IFK Kumla och efter en sista seger mot Tranås stundade förkvalet. För att sammanfatta serielunken någorlunda så vann Borås majoriteten av matcherna med överlägsna siffror, och var helt klart klassen bättre än sina rivaler. Borås tog 32 segrar av 36 möjliga och producerade hela 211 mål, något som gav respekt och imponerade. 

Obesegrade
Förkvalet sattes igång och Borås hamnade i samma grupp som Nacka HK, Kristianstads IK och Haninge HF. Pär Åkerström spikade igen målet i första matchen mot Haninge där resultatet 6-0 visade tydligt vart man stod någonstans. Bortamatch mot Kristianstad väntade därefter och det var helt klart den roligaste bortamatchen jag varit på länge. Trycket på läktaren från alla boråsare var oerhört starkt. Jimmy Lund visade formen ordentligt efter sin skada och blev utav mig utnämnd till veckans bästa spelare. Resterande matcher som spelades blev det ytterligare vinster i och Borås gick vidare till playoff helt obesegrade i förkvalet. Troja stod på pappret och detta playoff spelades i bäst av tre matcher, där Borås imponerade och knep de två första segrarna och blev därmed klara för kvalet till allsvenskan.

Borås HC hade oddsen emot sig
Bara ett par dagar innan kvalet sparkades tränaren Per Ljusteräng och stor turbulens uppstod - även assisterande tränaren Janne Immonen försvann. Alla var vi rädda för att laget skulle tappa stinget och ej avancera till den näst högsta serien. Tränarduon som skulle coacha laget var Vesa Surenkin och Johan Benker. Kvalserien bestod av fem lag istället för sex då Arboga valde att självmant flyttas ner till division 1 på grund av ekonomiska problem. Borås fick möta allsvenska Huddinge samt division 1-lagen Väsby, Tingsryd och Piteå. Första matchen mot Huddinge på bortaplan gick inte alls vägen utan man förlorade med 4-2, då Huddinges positionsspel och snabba spelvändningar avgjorde. Ett glädjande besked dök upp i form av att Janne Immonen var tillbaka i båset igen, och hoppet tändes åter i Borås. Efter ett antal matcher lyckades Borås att ta sig upp ovanför strecket och en allsvensk plats var i det ögonblicket klar. I matchen mot Väsby och Tingsryd därefter kom förlusterna som sved i hjärtat.

Hoppet var nu ute och simmade för majoriteten av boråsarna och publiksiffran sjönk allt mer. I näst sista matchen mot Piteå ställdes Martin Spångberg in i målet och Borås vann glädjande med resultatet 4-6. Samma kväll hade Tingsryd avgörandet i egna händer om en allsvensk plats, men lyckligtvis var Väsby det starkaste laget och kunde besegra hemmalaget. Dramatiken fortsatte och det var oerhört spännande. Sista matchen för säsongen skulle spelas på hemmaplan mot Huddinge som man tidigare förlorat mot. Väsby var laget som nu hade allt i egna händer och kunde avgöra hemma mot Piteå. Mycket hängde på att Piteå skulle vinna matchen för att Borås skulle få avancera. Hoppet levde än då jag intalade mig själv att större under faktiskt har skett i kvalsammanhang, och jag var till skillnad från många positivt inställd till matchen och en optimist hela vägen ut.

Oförglömligt - en känsla som inte går att beskriva med ord
I samma veva byter jag tempus och står nu i hallen när minuterna börjar ticka mot sitt slut. 7-3 står det på tavlan och det dröjer inte många minuter innan det åttonde målet skjuts in av Anders Eriksson. Borås hade helt klart övertaget om bortalaget Huddinge. 2-1 står det fortfarande mellan Väsby och Piteå enligt folket runtomkring mig. När mellan fyra-fem minuter återstår av perioden ställer sig ett tiotal supportrar upp på sittplatsläktaren och bara jublar, och sekunden därefter jublar hela hallen. Piteå hade kvitterat till 2-2 och då kommer nervositeten ikapp mig och jag känner hur benen börjar skaka. Försöker följa spelet så gott det går men innan jag vet ordet av det så utbryter världens vrål och hela hallen gungar i takt. Piteås Patrik Bäärnhielm hade gjort mål när endast sekunderna återstått av matchen. Jag kan längre inte stå still och benen ville absolut inte bära mig, och pulsen ska vi inte tala om. Spelarna i båset står upp och tittar glatt och överraskat mot publiken och vi kan syna flera ryggdunkningar. Hela hallen gör stående ovationer och när slutsignalen ljuder väller spelarna ut på isen och står och kramas och hoppar i ena sarghörnet. Under tiden står jag och filmar med ett par riktigt ostadiga händer.

Stunden senare utnämns Jari-Pekka Pajula till matchens bästa lirare och lagen tackar varandra. Det jublas överallt, klappas i takt och glada ansikten syntes överallt. Jag själv kunde inte sluta le och applådera. Det som såg ut att vara en omöjlighet blev möjligt - mot alla odds. Borås var uträknade flera gånger och det var fantastiskt att vinna matchen samtidigt som Piteå gjorde en mirakulös vändning i sista perioden. Så mycket vi har kämpat för det här i alla dessa år och jag är glad över att spänningen varade ända in i det sista. Äntligen är vi tillbaka där vi hör hemma - i allsvenskan! Det var detta jag siade om i början av säsongen. Laget var det bästa Borås någonsin har haft och jag sa tidigare under säsongen att laget kommer ta sig till allsvenskan vad som än händer. Såhär i efterhand är jag glad över att varit optimist hela vägen. Flera har försökt intala mig det ena negativa efter det andra men jag har alltid slagit bort det. 2007 är det bästa året någonsin på alla sätt och vis av flera anledningar.

Tack!
Tråkigt nog är säsongen slut men det har varit en alldeles fantastisk sådan! Ger alla som har varit verksamma inom Borås HC en enormt stor eloge. Spelarna har varit fabulösa och som jag har sagt tidigare har laget varit helt exceptionellt i sig. Ett extra tack till Per Ljusteräng som kämpat så med laget, och till Janne Immonen som kom tillbaka och hjälpte laget till allsvenskan. Jag saknar ord. Detta är den största och bästa händelsen jag någonsin har upplevt. Ingen har någonsin sett mig le så mycket som den kvällen. Ruset har inte lagt sig än! Ser redan fram emot nästa säsong när bland annat lag som Malmö, Rögle, Leksand och Björklöven kommer på besök. Fabian Brunnström försvinner till Färjestads BK med, och jag önskar honom lycka till där! Sällan har vi skådat en sådan fruktansvärt makalös spelare. Spela fram FBK till SM-guld nu! Och till sist får jag lyckönska och tacka alla andra spelare som kommer försvinna från klubben! Det har varit ärofyllt och riktigt kul att heja på Er denna säsongen.

Allsvenskan nästa! 

---

Eftersom jag har lite bråttom iväg har jag stresskrivit denna under morgonen så finns det säkerligen något jag har glömt att nämna. Hoppas ni har överseende med det! Sedan vill jag åter tacka alla som besöker bloggen - hade enormt många besökare igår och kurvan på besökstatistiken pekade nästintill spikrakt uppåt! Tack vare detta har jag Sveriges (enligt bloggtoppen) 26:e mest lästa sportblogg av 226 (just nu) registrerade, inklusive Wikegårds. Jättekul!     

Jag har blivit uppmanad av andra plus mig själv att uppmärksamma gårdagens språk bland oss bortasupportrar (gäller självklart inte alla). Detta är oerhört viktigt då jag fick flera klagomål från såväl våra egna supportrar samt Tingsryds igår under matchen.

---

En del av oss supportrar innehar ett väldigt begränsat ordförråd - med attributet frånstötande.
Under Tingsrydsmatchen framkom ord och meningar ideligen som klingade riktigt illa i mångas öron.

Riktar detta främst till ungdomarna som stod några rader bakom mig samt ett fåtal vuxna. Kan förstå frustationen över att domaren tar en utvisning, ett misstag görs i egen zon eller att det blir en felpass. Lindrar ni smärtan i era själar genom att skrika en massa glåpord och könsord till domaren? Det där är kränkning på hög nivå, oavsett om han hör det eller ej! Och att vissa har mage att gå till personangrepp på spelarna i sitt EGET lag! Jag skämdes något så fruktansvärt - och tro mig, jag var inte den enda.  

Det ni tydligen var omedvetna om är att sådant sätter sina spår. Tycker ni det är kul när hela Tingsryd tittar snett på oss? Detta drabbade inte bara er själva utan oss andra också. Tycker i övrigt att klacken gjorde ett kanonjobb, dock synd att några ska märka ut sig genom att skrika det ena och det andra, vilket resulterade i att vi alla drogs över en och samma kant. När jag trädde in i ishallen blev jag trevligt bemött - på utvägen var det omkastade meningar, då jag fick en väldigt otrevlig kommentar av en Tingsrydssupporter som var relaterad till våra supportrars språk, som jag vägrar att yttra här. När jag skulle gå och käka i andra periodpausen blev jag också illa bemött. Kommentarer som "tygla era supportrar", "för i h*****e skaffa er en ordbok" och "***** kan du vara själv" flög runt i hetluften. De antog att JAG var en bland dessa som skrek för fulla halsar. Det känns verkligen inte okej att ta emot skit för något man inte gjort.

Vi vill inte ha sådant här på matcherna - det är otroligt förnedrande. 

Jag skymtar en känsla av bitterhet och desillusion.

Först och främst gäller detta publiksiffran i kvällens match. Jag är förvånad över hur många som verkligen påverkades av skriverierna i tidningarna om ni vet vad. Det är katastrofalt samt ofantligt trist att det finns folk som gör såhär. Kvällens match var en bland de viktigaste matcherna att ta poäng i, och ni sviker spelarna för något de inte har åstadkommit. Nej, jag vet inte vad jag ska säga. SKÄRP ER! En sådan här chans dyker bara upp en gång per år. Sitt inte och tjura hemma utan kom till hallen och ge laget Erat stöd också. Det betyder mycket.

---

En annan sak måste jag påpeka. Min kamera har fått sig en ordentlig knäpp och presterar kasst, och med det menar jag sjukt oskarpa bilder. Troligtvis har det något att göra med att den råkade åka i golvet för två veckor sen. Så ni vet varför bilderna är dåliga och saknar skärpa. 

Ett hett (ironiskt nog) tips: Stoppa ALDRIG reservbatterierna i fickan. Man vet aldrig vad de kan ta sig till... Upptäckte under matchens gång att det brände som tusan, då de läckte eller något liknande. Att försöka fiska upp stekheta batterier ur fickan är inte det lättaste. Allt det resulterade i brännsår på benet och på fingrarna, samt en böjd nyckel. Så det kan gå... 

Och... NU TAR VI TINGSRYD PÅ MÅNDAG!  

En ganska så prominent siffra med tanke på att bloggen bara funnits i drygt fyra månader.
Referaten började dock publiceras i september fast då på min andra blogg. 
Det som är extra roligt är att bloggen får nya besökare varje dag, annars är det bara stammisar!

Á la bonne heure, tack för att ni läser!

Igår fick vi reda på att Janne Immonen kliver tillbaka i båset igen. Tack och lov, säger jag! Förstår inte riktigt vad man tänkte när man satte in Vesslan och "bekant"-Benker, som inte visste ett skit om spelet och ja ungefär hela rubbet i princip, om man får uttrycka det så. I matchen mot Huddinge i söndags blev jag riktigt orolig. Trots att inga ändringar i laget hade skett, så såg jag stora förändringar från läktaren. Alla som har sagt att Ljusteräng-incidenten inte påverkat laget har helt fel. Sådant sker omedvetet, vare sig man vill det eller inte. Vem var det som påstod att laget eller "Vi" fortfarande har 100% fokus? Så, Håkan... kan du verkligen uppriktigt säga att laget hade hundraprocentigt fokus under matchen? Knappast!

Ska jag vara ärlig så kände jag inte igen mitt lag överhuvudtaget. Förut var det BHC med Ljusteräng inkluderad i laget, ett förstklassig lag som kämpar för en allsvensk plats. I söndags såg jag ett lag som föreställde BHC med män i svarta jackor bakom, mer än så såg jag inte. Det fanns ingen känsla där alls och det syntes tydligt i spelet. Tryggheten som jag tidigare kände hade vinden tagit med stormfart. Något hade satt krokben för oss. Jag hoppade av lycka när jag fick reda på att Immonen kommer tillbaka. Det ser helt plötsligt ljust ut igen, vilket betyder mycket. Inget illa menat mot Vesslan, men jag är övertygad om att han kan behöva hjälp med coachningen.

Och allt detta kunde ske tack vare spelarna, eller ledningen? Att man orkar hålla på att bolla fram och tillbaka sådär, man blir riktigt trött i huvudet. Det känns som om ledningen vill ta på sig all cred för att se det som en kompensation gentemot oss. Om det är sant eller inte struntar jag fullständigt i just nu.

Trodde aldrig att jag skulle säga det här med tanke på att jag aldrig varit ett stort fan av Immonen tidigare. Räddaren i nöden kanske är rätt att säga, och jag älskar tamejfan dig i detta läge!
Välkommen tillbaka!

Dags att skriva om dagens chocknyhet nu när den värsta turbulensen har avtagit. Gissa om jag blir överraskad att jag har 174 olästa mail när jag checkar inboxen. Allt om Per Ljusterängs plötsliga avskedning, på både gott och ont. Tyvärr så vet jag inte mer än ni.

Finner inga ord för denna händelsen. Jag är djupt chockerad och grymt besviken! Hela denna dagen har varit väldigt förvirrande. Beskedet kom som ett slag i ansiktet. Samtidigt har jag oerhört svårt att tro på att Ljusteräng hotade om läggmatcher, även om det nu skulle vara sant. För att generalisera; hur vet vi att styrelsen talar sanning angående detta egentligen, med tanke på att lögner faktiskt förekom från delar av det hållet? Det är sådana smällar styrelsen får ta då man handlade fruktansvärt fel och på ett oprofessionellt sätt, och då pratar jag inte om Ljusterängs omedelbara avskedning. Enligt mina mail jag fick kan jag konstatera att många har tappat förtroendet för styrelsen. Det är oerhört tråkigt att sådant här händer, speciellt just nu. Vill ändå tacka Ljusteräng som har lyft upp laget något enormt. Svårt att hitta någon tränare som kan balansera laget på sina axlar på en sådan nivå. Du har varit guld värd för oss!

Vesa Surenkin tar över Ljusterängs roll som huvudtränare i kommande kvalserie. Namnet säger inte så mycket, men med tanke på att han har uttalat sig om att inga ändringar i laget kommer ske, så känns det genast lite bättre. 
    - Tjena Vesslan, välkommen in i gänget!
Surmula inte över mitt fyndiga smeknamn bara. Vesslan gör det lättare att acceptera situationen och att det faktiskt just nu är helt okej att ha dig i båset. Dock så tar det emot lite att säga det, men jag menar det.

Lider naturligtvis med spelarna. Kan förstå att detta kom som en chock och att det faktiskt kan påverka moralen i laget, men inte nödvändigtvis. Målsättningen är fortfarande allsvenskan och dit ska vi, även om vi så skulle haft en giraff med rosa tofsar på huvudet som chefstränare. Fullfölj uppdraget för Våran, Eran och även Ljusterängs skull då jag vet att han skulle bli stolt om Ni avancerar. Detta ögonblicket är det vi alla har väntat på i flera år, så kör så det ryker! Jag tror på Er fortfarande. Ta ut eran aggression på motståndarna!

Ses i Stockholm mina vänner!

Nej, jag har inte försvunnit - har snarare tagit en paus från bloggandet just nu. Lottningen och speldagarna till kvalserien vet ni alla redan om, hoppas jag. Egentligen hade cirka fyra nya inlägg publicerats vid det här laget, men har tyvärr alldeles för mycket att stå i för tillfället. Återkommer förhoppningsvis i helgen - om inte tidigare!

Annars syns vi hoppeligen i huvudstaden på söndag, om turen ligger på min sida det vill säga...
Tydligen inte då jag får åka själv, vilket inte känns speciellt roligt. Pissigt säger jag i klarspråk.

Tre lag i form av Härnösand, Örebro och Troja stod på listan.
Ett glädjande besked kom när det var klart att Örebro möter Piteå.
Slumpen avgjorde till slut och Troja blir våra kommande motståndare.

Matchdagar:
Söndag 4/3 Troja - Borås HC
Tisdag 6/3 Borås HC - Troja
Ev. Onsdag 7/3 Borås HC - Troja

Playoff-grupperna är följande:
Piteå HC - Örebro Vipers
Borås HC - IF Troja/Ljungby
Väsby IK - Kristianstads IK
Tingsryds AIF - AIK-Hockey Härnösand

Det går alltid att spekulera om vi fick rätt motståndare eller inte. Samtidigt håller vi det klichéartade uttrycket "Vi måste ändå besegra alla om vi ska avancera" i bakhuvudet. Jag tror verkligen på att vi kan bräcka Troja och därmed fortsätta våran vandring upp till toppen!

Då ses vi med största sannolikhet i Ljungby på söndag!

Diskussionen huruvida nationalsången skall vara kvar eller inte på seriematcherna pågår än. Kan dock inte tänka mig att Svenska Hockeyförbundet har diskuterat detta ämne överhuvudtaget - rätta mig om jag har fel. Någon som har pratat mycket om detta är Niklas Wikegård, och jag håller definitivt med om att nationalsången borde slopas på seriematcherna. Förstå mig rätt; det är inget fel i att köra den, men jag tycker den är lite betydelselös på de "vanliga" matcherna. Och med det menar jag inte att jag inte respekterar Sveriges nationalsång - för det gör jag! Ett motargument lyder: "Ta bort den är som att ta bort dansen runt granen på Julafton". Ja okej, säg mig då - brukar vi dansa runt julgranen sjuttioelva gånger om året?! En annan tycker att sången ger en högtidlig stämning. Sant, men den har mycket mer effekt när den sjungs på speciella matcher, såsom till exempel slutspel.

Just nu tycker jag att vi svenskar börjar sjunga/spela sönder den. Bara jag som känner att nationalsången börjar tappa sitt värde och betydelse? Någon gång kommer barriären spricka, likt den där sommarhiten som spelas om och om igen på radion - förr eller senare kommer vi tröttna på den oavsett om vi vill det eller ej. Nej, jag tycker vi ska vara sparsamma med våran kära nationalsång. Räcker gott och väl att spela den på landskamper och VM egentligen. Vi-mot-dem liksom. Annars skulle en klubbsång vara ett bra alternativ, annan sång men med samma kraft. Det är lite NHL-stuk över det hela rätteligen.

Sedan kan man ju fundera över om dessa diskussioner har någon relevans överhuvudtaget. Vem är ansvarig och kan vi påverka alls om vilket håll vi ska gå åt? Skulle det leda till något? Ingen som vet, men let's face it - alla tycker olika och kommer alltid att göra det. Hoppas ändå att en lösning inte ligger alltför högt över våra huvuden. Detta är något som alla klubbar bör begrunda - om jag får säga mitt.

Over and out!

Passar på att göra lite reklam för matchprogrammet nu när jag ändå är igång. Idag köpte jag matchprogrammet för första gången denna säsongen. Gissa om jag blev överraskad att Mikael Hultqvists autograf på sidan tretton var nedskriven. Sedan när började jag få sådan tur? Vilket flyt jag har nu! Hur som helst så var jag alldeles för blyg för att blotta mina förbluffande (?) golfkunskaper inför tusen pers. Haha. Köper du ett program nästa match kanske du har turen att få spela Färgputten, om du inte fegar ur det vill säga!

Vi, eller jag kan konstatera att programmet absolut är värt sina tjugo spänn egentligen. Detta är något som verkar ha underskattats. Låt er inte skrämmas av all reklam, den är nödvändig och kanske till och med är intressant att kolla på för en del, inte vet jag. Laguppställningar, spelarprofiler, dagens matcher, tabellen och en hel del annat ingår. Ungefär fyrtiofyra sidors rolig läsning skulle man väl kunna säga, beroende på vad man själv tycker är roligt.

^{Senast ändrad: måndag 12 februari 19:55}
Pengar. Nya biljettpriser. Borås HC. Snåla boråsare.

De nya biljettpriserna till kvalmatcherna har varit ett relativt stort diskussionsämne den senaste tiden. Granskar man diskussionerna ännu närmare visar det att majoriteten har en negativ inställning till prishöjningen. Mest för att dessa samtal framhåller en viss fråga: "Kommer detta konceptet att locka mer folk till ishallen?" Svaret från majoriteten blir ett rigoröst nej. Aldrig att man betalar trettio pix mer för att se exempelvis Nacka eller Haninge liksom. Korkat resonemang skulle jag vilja säga. Vem har sagt att dessa lag ska vara sämre än BHC? Rykten? Egna erfarenheter sen förr? Kanske lagen har varit mediokra innan, men som alla vet brukar lagen tända till lite extra i kvalet. Även om lagen kan till synes se sämre ut så kan de också slå hårt underifrån, helt oväntat. Ta inte ut något i förskott. 

Förstå mig inte fel, jag tycker inte priserna är speciellt billiga heller. Men det är fel att säga att priserna på biljetterna ska styra boråsarnas intresse för ishockey. I konkret syfte är prishöjningen bra även om dessa priser i längden käkar upp min plånbok ganska fort personligen, om man dessutom åker på bortamatcherna också. Oavsett det så kommer det fortfarande vara värt varenda öre. Mitt resonemang är att detta ändå är ett "once in a lifetime" egentligen. Sedan handlar det väl mycket om hur stort hjärta man har för laget, om man ens har något alls. Visa vad Ni går för nu!

Kan garantera er om att ni verkligen kommer missa något om ni inte kommer till ishallen. Ingen match är den andra lik. Dessutom så tjänar det ingenting på att vara negativ. Folk kommer. Punkt.